en annan tid.

Jag och Malin, dag 2 på resan, vid spanska trappan i Rom.

För någon dag sedan döck det upp en bild på ett fantastiskt vackert Colosseum i min mobil, en vän till mig befinner sig just nu i underbara, underbara Rom.

Självklart drömde jag mig tillbaka då startskottet för min och Malins tågluff gick från Rom. Jag har nu suttit och läst i vår resdagbok. Minnena väller över. Skrattet bubblar i halsen och strax senare bränner tårarna i ögonen för att sedan brista ut i skratt. Det finns så mycket minnen från denna tid. Så mycket känslor. Så mycket galet. Så mycket spännande. Så mycket tokigt.

Aldrig anade jag vad denna resa skulle komma att betyda, hur mycket den betytt för mig och fortfarande gör. Jag hittade en bit av mig själv som jag inte visste att jag hade. I dagarna är det fyra år sedan vi kom åter till sverige. Fyra år. Ibland känns det så nära, som det bara var några månader sedan. Ibland känns det som en annan tid. Nästan som ett annat liv. Så mycket som ändrats sedan dess, i själva verket är det väldigt få saker som är det samma (då menar jag saker som boende, sysselsättning, sambo.. haha), men en sak är detsamma. Malin är mig minst lika lika kär.