För någon vecka sedan ramlade jag över min besöksstatistik och insåg hur många läsare jag har varje dag. Det är många, många fler än jag anade. Väldigt roligt men samtidigt skrämmande. Min blogg fungerar som en dagbok i miniformat och en utsträkt arm till mina kära. Av den anledningen har det varit lite svårare att uppdatera och visa upp mitt liv för människor jag inte känner.
Just nu försöker jag hitta en balans mellan det jag vill skriva och det jag vill visa upp för alla. Under tiden får ni hålla till godo men lite smått och gott, och gärna skriva en liten kommentar för att hjälpa mig att få en uppskattning om vilka ni är.
Kram på er alla fina.