Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt

Jag är uppväxt med hundar och mina föräldrar har fyra stycken (plus tre små valpar för tillfället). Deras lekfullhet och tillgivenhet får mig alltid att skratta och må bra. Underbara varelser.

Måndag.

Ny vecka. Nya tag. Ny kurs, dessutom. En kurs som jag inte alls sett fram emot, men efter dagens kursintro känns det ändå helt ok, tror den kommer bli mycket roligare än jag föreställt mig. Min handled börjar dessutom se nästan normal ut. Detta tyckte vi var värt att fira och lyxade till det med varsin semla efter lunch.

Dag 25: I all hast

I all hast, slänger jag in denna bild som jag tog på Jonas förra veckan. Här är vi på väg hem efter bion i 23 minus grader. Som en parantes kan jag säga att han var måttligt trött på mig när jag ville passa på att ta lite kvälls-vinter-bilder när jag ändå hade kameran med mig.

Helg som lider mot sitt slut.

Stan hade inte mkt att erbjuda, hittade massa fina skor men inte i min storlek så blev endast en lunch/middag inhandlad. Däremot ska jag strac bege mig iväg och storhandla och sedan kommer J, som har varit bortrest över helgen, hem lagom till Wallander börjar på TV. Precis lagom söndag det här!

Söndag.

Jag stannade kvar hos Elin över natten, vilket var mycket mysigt!

När hon skulle till jobbet nu på morgonen tog jag sällskap med henne och gick hem. Här hemma har det blivit lite fixande och röjande för att få undan de böcker, papper, pärmar och block man haft till denna kurs samt för att förberedda sig för den som börjar i morgon. Plockade dessutom äntligen upp ett par kassar med lite smått och gott jag shoppat förra veckan. Nu väntar jag på att möta upp övan nämnda fröken för att kika vad stan har att erbjuda.

Lördag.

Denna lördag var min jobbdag, vilket betydde en heldag på jobbet innan jag åkte till Elin där finaste Hanna, Elin och Elin var för några glas vin och massa prat. Underbart trevligt!

Dag 24: Detta gör mig glad

Något som alltid, alltid, alltid gör mig glad är att kramas med fina vänner.

Fredagsmys.

Fredagsmys med mina älsklingar efter inlämnade uppgifter och en av de godaste pizzor jag någon gång ätit.

Dag 23: En sommarbild

Dagens bild i fotoutmaningen är inte tagen av mig men är iaf på mig. Tycker om den, i all sin enkelhet, så mycket. Detta är sommar för mig: sol och värme, vind och hav - och en underbar vän brevid mig (fotografen i fråga.

dagens.

Fredag.

Då kör jag sista rycket för att få klart mina texter, det är bara finslipningen kvar. Men först ska jag bege mig till skolan för att möta upp bästa Anton och fixa lite inför vår studentförenings firande av 10års jubileum som sker om ett par veckor. När jag tittar i kalendern ser det verkligen ut som mars månad kommer blir fullspäckad men ack så rolig!

Dag 22: Mitt beroende

Finns bara ett svar: kaffe.
Detta svarta guld som jag dricker alldeles för mycket av, framförallt under de veckor när jag har mycket plugg. Jag kan komma på mig själv med att ha huvudvärk om jag inte druckit kaffe på förmiddagen, inbillat eller verkligt vet jag ej, men detta måste väl ändå vara ett slags beroende.

dagens.

Torsdag.

Ytterliggare en pluggdag, skrivande och läsande, varvat med tvätt, slutseminarium, en liten promenad och fika bestående av julens sista bullar och te.

Dag 21: När jag var liten

När jag var liten var jag ett rikigt busfrö, sägs det, som hittade på massa hyss och bus. Inte stilla en sekund och lika klantig som nu, därav "hjälmen".

Tog en liten paus i skrivandet och begav mig ut på en liten promenad i kylan. Jag passade på att kikade in om stan och bokrean i hopp om att hitta nån av mina böcker till nästa kurs där - icke. Men det var skönt att komma ut i alla fall. Väl hemma var det dags för matlagning och sedan fortsättning på skrivandet. Vardagsliv för en student.
Bilden ovan är från Uppsala i lördags.

Alla barnhjärtans månad.

Dag 20: Tema ”olika”

På en vägg i vårt vardagsrum har vi satt upp en mängd bilder på nära och kära - familj, släkt och vänner. Jag tycker denna är väldigt passande på detta tema. Jag kan fashineras över hur olika man kan vara de som man tycker mest om i hela världen och hur olika de kan vara varandra; även om man har helt olika intresse och mål i livet och man utåt sett verkar helt olika, så kan man i själv och hjärta vara lika varandra. Underbart, inspirerande & fasinerande.

Onsdag.

Jag har svårt att koncentrera mig idag, går runt och pysslar med annat än vad jag borde. Men nu är det hög tid att komma igång så jag får klart de här uppgifterna i så bra format jag vill att de ska bli. Efter en ipren och en kaffekanna som väntar på mig så är jag redo - mer redo iaf.

Tisdag.

Dagen blev mycket händelserik då jag skulle jobba några timmar, ett jobb som hastigt fick avbrytas då jag i egenskap av rastvakt lyckas ramla på en isfläck och få handleden i en konstig vinkel. En kollega skickade iväg mig till skolsköterskan (hur länge sen är inte det liksom sedan man var hos skolsköterskan) som hastigt skickade mig vidare till hälsocentralen (kul för dem att behöva ta in vikarie för vikarien).

Ett antal timmar och konsulaton av två olika läkare senare, konstaterade de att det antagligen inte var någon spricka i handleden utan bara var en regäl stukning. Jag kunde åka hem, med hård linda om handleden och löfte om att hålla koll så den inte svullnade mer eller blev mer blå, då kan det vara aktuellt med en röngten för att helt kunna utesluta spricka. Man kan nästan inte låta bli utan att skratta, det är så typiskt mig att lyckas med sånt här.

Även om det inte är så farligt så tar allt hundrafemtio gånger längre tid när varje rörelse i handen gör ont. Just under en examinationsvecka - kul kul.

Men det är bara att knarka lite ipren och lite alvedon och så kör vi på, man kan ju alltid skriva med en hand.

Dag 19: Här bor jag

Måndag.

Jag som var en tuffing hela helgen och trodde att förkylningen var borta... icke. Idag har jag ont i hela kroppen och känner mig inte alls på topp. Dock är det bara att köra på, tre examinationsuppgifter som skall göras och skickas in denna vecka. Nästa vecka är det sedan dags för ny kurs.
Efterom orken är dålig blev det enkel lunch idag; AXAs nya "färdigrätt" jag fick med mig hem från jobbet för nån vecka sen. Bara att tillsätta hett vatten, vänta en minut - wips, så har du havegrynsgröt (för att det är så svårt att göra annars ;))

vår.

Kanske inte riktigt än, men naglarna kan ju vara våriga medans vi väntar.

Jag har haft en riktig kanon helg med mina flickor. Jag fick leva lite studentliv i Uppsala med studentspex, besök på nationer, brunch, bo i korridor. En underbar förlängning av Alla hjärtans dag med ett par av mina allra finaste vänner.

Helgen.

Dag 18: Känslor

Jag undrar hur många känslor jag och mina vänner har delat med oss till varandra med ett tänt ljus och varsin kopp te. Är det jobbiga känslor blir allt så mycket bättre av en fin vän, ett vackert sken och ett värmande te. Är det fina känslor känns det än lite gladare av ljuset, skratten som värmer in i hjärtat och teet som värmer magen.

Fredag kväll.

Lördag.

Hade en underbar, verkligen underbar, kväll igår. Min kille bjöd ut mig på date och vi började kvällen med biljard, fortsatte med middag och avslutade med bio. En riktig helkväll!

Nu ska jag göra den här helgen ännu bättre och bege mig till Uppsala och mina fina tjejer (Malin och Sofia). Ute visar termometern på -25 grader så det blir till att klä på sig lite.

Ha en fin helg allihopa!

Dag 16: Självporträtt i svartvitt

Fredag.

Pluggpluggpluggpluggelipluggplugg.
Ögonen går i kors på mig efter att ha suttit framför datorn och läst, så nu sticker jag iväg och pratar och dricker kaffe med Jacob istället!

Torsdag.

En torsdag med sol, värme, skola, skratt samt såväl seriösa som oseriösa samtal.

Började dagen med en promenad i vintersolen med min kära, stack sedan iväg och pluggade. På kvällen fick jag finbesök av Elin W, en perfekt torsdagskväll. Alltid lika roligt att ses! Bilden ovan är dock ej från ikväll, idag tog vi det lite lugnare med thaimat, chokladpudding och mys. "Fullast"-hatten fick ligga kvar i hyllan.

Dag 15: Kärlek

Kärlek. Kärlek. Kärlek. Jag kan skriva hur lång som hellst om kärlek. Kärleken till Jonas, kärleken till mina vänner, kärleken till mina föräldrar och bror. Kärleken till personer som inte är min familj via blodsband men kom ändå känns i hjärtat som en del av familjen. Jag kan skriva en halv uppsats om kärleken till det jag gör, till mina studier, jobb och till min framtid. Kärleken till livet. Kärleken till staden jag bor i och staden jag är uppväxt vid.

Jag kan skriva om hur mycket den kärleken jag får tillbaka av alla underbara människor betyder för mig.

Istället nöjer jag mig med en bild på mig, där jag sänder kärlek till er alla vänner och familj.

För är det något jag lärt mig med åren, så är det hur viktigt det är att ge kärlek till sina nära och vara rädd om dem medans man kan.

All denna teknologi

För nån dag sedan skrev aftonbladet om att personer födda 1987 eller senare tillhör den mobila generationen, den generation som alltid är kontaktbar och alltid uppkopplad.

Jag kan inte låta bli utan att bli fascinerad av denna teknologi som ständigt omger oss. På arbetet får man gå internutbildningar för att anpassa sig till den nya teknologin - och den nya teknologin kommer gång på gång - man hör de äldre beklaga sig att de inte hänger med. Inte konsigt jag - 23 år gammal hänger ju inte med! På utbildningen på högskolan trycks det på vikten av de nya medierna, detta är ytterliggare något man skall ta sig tid att lära sig, bara för att om ett halvår inse att det varit halvt onödigt då det kommit något bättre/snabbare/mer avanccerat eller i alla fall nyare.

All denna teknologi. Den fascinerar mig och ibland skrämmer den mig. När hände det, när gick det så långt att man kan uppfattas som en social människa, utan att man för den delen behöver umgås med människor i verkliga livet? Man gör det via sin dator istället.

Egentligen behöver man inte träffa någon i verkligheten längre, men kan ändå ha ett stort socialt nätverk tack vare att man ständigt går att nå via mobilen, men man behöver inte ens prata med varandra utan kan ha kontakt via sms, facebook, blogg, twitter. Man kan ha stenkoll på sina vänner och bekanta utan att ha pratat med varandra på ett halvår. Man kan ha bärre koll på en bekant för att man läser hans/hennes blogg än man har med sin far för att han inte bloggar utan man endast pratar i telefon nån gång i veckan.

Vi har idag koll på vad folk äter till lunch varje dag tack vare deras bloggar och ser var de brukar gå ut och vilka de umgås med just idag tack vare facebooks taggnings- och check in-system.

Jag tycker om att det är så enkelt att hålla kontakt och nå varandra. Men ibland känner jag hur detta inte är något för mig. Jag vill ha kontakt med mina vänner i verkliga livet, jag vill se dem och kunna röra vid dem när vi pratar och går inte det vill jag i alla fall höra deras röst. Jag vill att mina vänner berättar när de är ledsna eller glada och inte läsa om det via deras blogg, jag vill inte få veta vem mitt ex är in a relationship with via facebook, jag vill känna att jag står mina vänner nära trots att jag inte skaffat twitter, jag vill höra min brors röst och inte chatta med honom på msn.

Frågan är om den nya tekniken hjälper eller stjälper det sociala samhället. Vissa säger att det är bra för oss, man är mer social, har mer kontakt med andra människor. Andra säger att det blir lätt att glömma verkliga relationer när så många sociala sammanhang finns och händer på internet. Jag vet inte vad jag tycker eller känner. Ibland älskar jag det och ibland hatar jag det. Jag känner att alla dessa medier självklart är bra, det är ett hjälpmedel - ett verktyg men inte mer. Vi får inte glömma de verkliga, de viktiga - de riktiga relationerna.

liten & trygg.

Jag är själv hemma och ska läsa lite studentlitteratur. Jag har just krypit in i pojkvännens alldeles för stora tröja. Vilken konstig känsla det där är, känslan av att han är så stor att jag känner mig så liten. Hur kan det komma sig att jag, jag som alltid vill vara så stark, jag som alltid vill klara mig själv, att jag känner mig så trygg när är känner mig så här liten?

dagens.

Yey!

Efter tre och en halv veckas nervös väntan på tentaresultat ramlade det äntligen in. Och jag klarade mig. Mer än väl. Fick bättre betyg än jag vågat hoppas på.

Detta firar vi med att läsa ut en bok om språkinlärning, dricka en kopp kaffe och sen åka till jobbet.

Dag 14: En vinterbild

Dagens bild på utmaningen är en vinterbild och jag valde denna från december 2010.
Mina föräldrar bor ute i skogen och denna dag, dagen före julafton (lillejulafton säger man i Skåne) hade ett par rådjur letat sig fram till vårt hus, mitt på ljusa dagen, i hopp om att hitta lite mat i all denna snö (ni vet, i Småland brukar det inte komma så mycket snö, och gör det det, ja, då ligger den inte kvar så länge som den gjort denna vinter). Tindra tyckte detta var mycket spännande att titta på dem genom fönstret. Lilla Tindra, som för övrigt har tre små tjockisar till valpar hemma.