All denna teknologi

För nån dag sedan skrev aftonbladet om att personer födda 1987 eller senare tillhör den mobila generationen, den generation som alltid är kontaktbar och alltid uppkopplad.

Jag kan inte låta bli utan att bli fascinerad av denna teknologi som ständigt omger oss. På arbetet får man gå internutbildningar för att anpassa sig till den nya teknologin - och den nya teknologin kommer gång på gång - man hör de äldre beklaga sig att de inte hänger med. Inte konsigt jag - 23 år gammal hänger ju inte med! På utbildningen på högskolan trycks det på vikten av de nya medierna, detta är ytterliggare något man skall ta sig tid att lära sig, bara för att om ett halvår inse att det varit halvt onödigt då det kommit något bättre/snabbare/mer avanccerat eller i alla fall nyare.

All denna teknologi. Den fascinerar mig och ibland skrämmer den mig. När hände det, när gick det så långt att man kan uppfattas som en social människa, utan att man för den delen behöver umgås med människor i verkliga livet? Man gör det via sin dator istället.

Egentligen behöver man inte träffa någon i verkligheten längre, men kan ändå ha ett stort socialt nätverk tack vare att man ständigt går att nå via mobilen, men man behöver inte ens prata med varandra utan kan ha kontakt via sms, facebook, blogg, twitter. Man kan ha stenkoll på sina vänner och bekanta utan att ha pratat med varandra på ett halvår. Man kan ha bärre koll på en bekant för att man läser hans/hennes blogg än man har med sin far för att han inte bloggar utan man endast pratar i telefon nån gång i veckan.

Vi har idag koll på vad folk äter till lunch varje dag tack vare deras bloggar och ser var de brukar gå ut och vilka de umgås med just idag tack vare facebooks taggnings- och check in-system.

Jag tycker om att det är så enkelt att hålla kontakt och nå varandra. Men ibland känner jag hur detta inte är något för mig. Jag vill ha kontakt med mina vänner i verkliga livet, jag vill se dem och kunna röra vid dem när vi pratar och går inte det vill jag i alla fall höra deras röst. Jag vill att mina vänner berättar när de är ledsna eller glada och inte läsa om det via deras blogg, jag vill inte få veta vem mitt ex är in a relationship with via facebook, jag vill känna att jag står mina vänner nära trots att jag inte skaffat twitter, jag vill höra min brors röst och inte chatta med honom på msn.

Frågan är om den nya tekniken hjälper eller stjälper det sociala samhället. Vissa säger att det är bra för oss, man är mer social, har mer kontakt med andra människor. Andra säger att det blir lätt att glömma verkliga relationer när så många sociala sammanhang finns och händer på internet. Jag vet inte vad jag tycker eller känner. Ibland älskar jag det och ibland hatar jag det. Jag känner att alla dessa medier självklart är bra, det är ett hjälpmedel - ett verktyg men inte mer. Vi får inte glömma de verkliga, de viktiga - de riktiga relationerna.