För två år sedan vandrade du in i mitt liv

Jag trodde jag visste allt, hur det är och hur det blir
Men så kom du
Som en strålande vacker vårdag kom du in i mitt liv och gjorde allt lite roligare - lite bättre
Jag kämpade - som jag kämapde - för att inte bli kär
Som att jag hade något val
Du var den finaste person jag nån gång träffat
Och jag föll
Föll som en gran under stormen Gudrun
För en storm var precis vad du orsakade
En sådan storm av känslor - glädje, förvirring, lycka, tveksamhet, fjärilar i magen, en sådan sorg när du åkte
Men hela tiden en sån kärlek
En kärlek som inte ett halvår på varsin sida av jorden kunde förändra på annat sätt än att göra den starkare
Starkare har den fortsatt bli

Och två år efter du steg in i mitt liv så symboliserar du så mycket för mig
Du är min vardag, den jag diskuterar disk och tvätt med, den som känner mig så väl att jag nästan blir rädd, den som vet vad jag ska säga innan jag öpnnat munnen.
Du är min vän, som jag kan skratta och flumma med.
Du är min trygghet, i din famn försvinner problemen, du hjälper mig upp när livet vill ner, du ser på mig med ögonen fyllda av kärlek när jag just sagt något dumt/osmart/det sämsta skämtet någonsin.
Du är min lycka, den som värmer mitt hjärta aldra mest, den som sprider sol i vår lägenhet även när det ösregnar ute.
Du är helt enkelt min stora kärlek.
Tack för att du är du min tokiga och underbara sambo.
Jag Älskar Dig!