Och jag kan inte låta bli att förundras över hur snabbt tiden gått, när jag lärde känna honom gick han i ettan på gymnasiumet och nu lämnar han snart gymnasiumtiden.
Jag kan inte annat än tänka tillbaka på min gymnaiumtid och min student.
På balen, veckorna innan och själva studentdagen. Jag grinade de sista timmarna innan utspringet då jag tyckte det var så sorgligt att vi skulle splittras, min underbara klass och mina fantastiska lärare. Kvällen däremot är fortfarande en av de roligaste kvällar någonsin.
Det är roligt att tänka tillbaka på vad alla hade för drömmar och mål under vår gymnasiumtid för att alla dessa fantastiska personer har kommit så långt, gjort så mycket, är så jäkla bra och är på väg att uppfylla sina drömmar.
Vi fick höra det i tre års tid, men jag kan nu verkigen konstatera: vi är helt otroliga!
Stundtals kan jag sakna denna tid, genemskapen och tryggheten vi hade. Men så inser jag hur bra jag har det nu och att det är personerna jag saknar och inte tiden, hur bra det än var så var det då och nu är nu.
Till min stora lycka har jag flera av dessa fina människor kvar i mitt liv även om jag inte träffar dem så ofta som jag skulle önska.
Men NV03, FY FAN VAD VI ÄR BRA!
1 kommentar:
Ja, fy fan vad vi är bra! :)
Skicka en kommentar