Den senaste veckan, eller framförallt dagarna precis, före jul har varit otroligt jobbiga, roliga och intensiva. Mycket plugg, jobb men även begravning och julfirande. Olika känslor som blandas.
Angående begravningen var det vackert och sorgligt, precis som det ska vara.
Onsdagen jobbade jag och sedan begav jag mig till de sydligare delarna av landet där jag befinner mig till ondags veckan därpå. Mycket skönt att komma hem och vara lite ledig.
söndag 26 december 2010
söndag 19 december 2010
torsdag 16 december 2010
Torsdag
onsdag 15 december 2010
Tisdag

Kvällen avrundades med fruktsallad och Desperata hemmafruar.
tisdag 14 december 2010
Jobbiga känslor. Vackra känslor.

Jag försöker ständigt sysselsätta mig, jag som inte tycker om att vara sysslolös är värre än gågonsin. Vill inte vara själv, vill inte att det ska vara tyst, vill inte vara utan saker att göra. För då är det risk att man börjar tänka, börjar känna.
Mycket har hänt i mitt liv de senaste åren, tuffa motgångar som jag har tagit mig egenom och som jag är övertygad om har gjort mig starkare. Jag vet att även om jag mår dåligt nu så kommer jag må bra snart. Trots detta kommer allting över mig när något nytt inträffar, tankar på människor jag förlorat, människor jag saknar, hemska saker som hänt både mig och mina kära. Med dessa tankar kommer känslorna. Jobbiga känslor.
Insåg i ett samtal med en fin vän att jag inte ska se dem som jobbiga. Det är vackra känslor.
Att jag saknar betyder att det finns någon / har funnits någon i mitt liv så fin och betydelsefull att jag inte känner ett litet tomrum utan denna person.
Att jag är rädd för att hemska saker ska hända mina kära betyder att jag älskar så mycket att jag vill skydda dem. Rädslan betyder att jag har så vackra människor i mitt liv att jag inte kan tänka mig att vara utan dem.
Att jag känner att livet är orättvist betyder att jag kan vända det till att uppskatta och värdera livet med alla sina glädjeämnen till fullo.
måndag 13 december 2010
söndag 12 december 2010
Helgen
Bara för att praktiken är slut så betyder inte det att det är lugn och ro inte. Nu är det dags att förbreda sig för nästa kurs men högvis med litteratur, fullt upp med andra ord. Dock har jag inte spenderat hela helgen i böckerna utan har även blivit en del sällskapande med Elin. Då Jonas varit bortrest över helgen så flyttade hon in. Love it!
Har blivit film, hemgjord pizza, en mys-lång-frukost, shopping, prat, skratt men fick det viktagaste av allt denna helg - hennes sällskap.
Har blivit film, hemgjord pizza, en mys-lång-frukost, shopping, prat, skratt men fick det viktagaste av allt denna helg - hennes sällskap.

Finaste kommentaren
Av alla de fina omdömmen och kommentarerna jag fått under min praktik så finns det en som betyder långt mer än alla andra:

fredag 10 december 2010
Seperationsångest
Praktiken är slut, igår hade jag mina sista lektioner. Idag var jag och hämtade mina saker och bjöd på fika. Separationsångest kan jag lova - som jag kommer sakna det stället, kollegorna, min handledare och mina elver.
Fick det finaste omfömmet från handledaren om min praktikperiod tillsammans med många fina ord. Detta värmde djupt och glädjen var stor. Dock försvann den snabbt när jag tänkte på att jag inte kommer tillbaka på länge. Självklart kommer jag hälsa på men det är inte samma sak, jag vill bara vara färdigutbildad och få jobba nu!
Fick en present från söta elever.
Glöggmys
2e advent
Julfest

Magnus Ericsson
Denna kille har under många år varit en av mina bästa vänner.
Han har, likt en beskyddande storebror, alltid funnits där för mig
Han lyssnade på mina tonårs-kärleks-bekymmer och jag minns så väl hur han alltid klappade mig på huvudet, skrattade och sa: vänta du bara.
Som lite äldre lät han mig alltid tjata hur mycket jag ville om hur mycket jag saknade Jonas när han var i Australien.
Han har varit en verklig stöttepelare för mig som alltid hade nått smart råd eller roligt citat på lager.
Han har, likt en beskyddande storebror, alltid funnits där för mig
Han lyssnade på mina tonårs-kärleks-bekymmer och jag minns så väl hur han alltid klappade mig på huvudet, skrattade och sa: vänta du bara.
Som lite äldre lät han mig alltid tjata hur mycket jag ville om hur mycket jag saknade Jonas när han var i Australien.
Han har varit en verklig stöttepelare för mig som alltid hade nått smart råd eller roligt citat på lager.
Vi tappade för ett slag bort varandra på vår väg att bli vuxna och hitta oss själva.
Så en dag döck det upp ett sms i min inkord från ett nummer som var välbekant trots att jag inte sett det på väldigt lång tid.
Och med det var vår vänskap återupprättad, allt var som förr.
Så fick han sitt drömjobb och flyttade till Spanien.
Jag var så glad för hans skull som hade allt han önskat sig, sitt drömjobb och sin drömkvinna brevid sig, samtidgt fick jag hem min drömman och kände att jag var påväg mot mitt drömjobb. Vi skrattade, vi var båda så lyckliga på varsitt håll, och sa: tänk att vi får allt vi vill ha.
Så blev det inte, han började må dåligt och vi skällde på honom att han jobbade för mkt, att han behövde vara ledig och att han inte fick stressa så mkt.
Om det bara hade varit så väl.
När han väl kom till läkare visade sig att han hade en stor tumör i hjärnan. Operation och medicinering sattes igång direkt. Tyvärr är inte detta en av de berättelserna med ett lyckligt slut som man så ofta läser om, cancern var starkare och envisare än läkare och cellgifter.
Åtta månader efter diagnosen avled han.
Trots att vi i flera veckor vetat att utgången inte kommer vara lycklig är det fruktansvärt svårt att acceptera.
Jag kan inte förstå att den klokaste hjärna jag kännt blivit utsatt av en sådan fruktansvärd sjukdom att hans en gång starka kropp och varma hjärta till slut gav upp.
En sak som jag med säkerhet vet är att vi aldrig kommer glömma honom, hans kloka ord och fina minen finns för alltid hos oss.
Jag var så glad för hans skull som hade allt han önskat sig, sitt drömjobb och sin drömkvinna brevid sig, samtidgt fick jag hem min drömman och kände att jag var påväg mot mitt drömjobb. Vi skrattade, vi var båda så lyckliga på varsitt håll, och sa: tänk att vi får allt vi vill ha.
Så blev det inte, han började må dåligt och vi skällde på honom att han jobbade för mkt, att han behövde vara ledig och att han inte fick stressa så mkt.
Om det bara hade varit så väl.
När han väl kom till läkare visade sig att han hade en stor tumör i hjärnan. Operation och medicinering sattes igång direkt. Tyvärr är inte detta en av de berättelserna med ett lyckligt slut som man så ofta läser om, cancern var starkare och envisare än läkare och cellgifter.
Åtta månader efter diagnosen avled han.
Trots att vi i flera veckor vetat att utgången inte kommer vara lycklig är det fruktansvärt svårt att acceptera.
Jag kan inte förstå att den klokaste hjärna jag kännt blivit utsatt av en sådan fruktansvärd sjukdom att hans en gång starka kropp och varma hjärta till slut gav upp.
En sak som jag med säkerhet vet är att vi aldrig kommer glömma honom, hans kloka ord och fina minen finns för alltid hos oss.
söndag 5 december 2010
fredag 3 december 2010
Mitt-i-veckan-date
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
marie.

Bloggarkiv
-
▼
2010
(628)
-
▼
december
(24)
- Veckan före jul
- Ingen rubrik
- Fredagkväll
- Torsdagskväll med julbak
- Torsdag
- Ingen rubrik
- Tisdag
- LoVe
- Helgen
- Jobbiga känslor. Vackra känslor.
- Dagens stora nyhet och snackis
- Tillbaka i verkligheten
- Helgen
- Finaste kommentaren
- Seperationsångest
- Glöggmys
- 2e advent
- Julfest
- The good gift
- Magnus Ericsson
- älskad saknadaldrig glömd
- Vintertid
- Mitt-i-veckan-date
- Tjejkväll med julbak
-
▼
december
(24)