Vänner. Jag pratar om de där personerna som berikar ens liv. Som skrattar när man är lycklig. Som gråter när man är ledsen. Som lyssnar. Som avbryter. Som ger råd och tips. Som säger att de förstår. Som säger att man är fel ute.
Jag pratar om de där personerna som skapar en trygghet i tillvaron. De som inte begär något. De som bara finns där. De som det kan gå dagar, veckor eller månader ibland utan att man pratar med, men man vet att man kan ringa tre på natten om man behöver. Och de ställer upp, utan något. Det räcker liksom med vetskapen om att en dag är ombytta roller.
Jag pratar om de där personerna vars kärlek inför verkar ovillkorlig. De är där utan att de måste. Det finns inget överhuvudtaget som säger att de ska göra det. Förutom kärleken till sin vän. Jag pratar om de där personerna som blir en sådan självklar del i ens liv att man glömmer att de funnits en tid de inte var där. De där som är så självklara i ens liv att man ibland nästan tar förgiven.
De där personerna som jag pratar om vet vilka ni är.
Ni ska veta hur mycket ni betyder för mig. Jag skulle plocka ner månen för er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar