Hade just ett långt samtal med en nära vän, och som alltid när vi pratar så blir vi alltför djupa och seriösa.
Den här kvällen gled samtalet återigen in på det här med kärlek och förhållanden.
Min väns flickvän gjorde slut relativt nyligen och han är fortfarande rätt nere över detta och menar att förhållanden kräver mer energi än man får igen, att sorgen man upplever i slutet inte är värd glädjen man känner ibörjan - att det helt enkelt inte är värt det.
Jag känner mig alltför väl igen i de här tankarna, det är inte länge sedan jag själv kände så. När det nyss tagit slut -vare sig man är den som blivit sårad eller den som sårat- är detta en hemsk tid. Man tycker att det bara är skit med förhållanden och tänker att man aldrig mer ska involvera sig med någon.
Men så går tiden och plötligt inser man att när man tänker tillbaka på förhålandet så är det de glada stunderna man ser. Ilskan är borta och det känns mkt bättre allting. Man kanske träffar någon som får en att inse att det faktiskt är värt det.
Skrev ut ett citat jag fick av en vän härromdagen:
"Att ge sig in i ett förhållande är som att leka rysk roulette med sitt hjärta"
och visst är det så, det är så sant det bara kan vara. Man vet inte hur det kommer sluta - det kanske slutar med att det känns som ditt hjärta ska brista, men det kanske också gör att du kanske upplever en större lycka än någon gång tidigare.
Visst, jag är först att erkänna att om man ger sig in i ett förhållande får man räkna med att både bli sårad och att såra för inte ens det bästa förhållandet flyter på smärtfritt. Men glädjen i att älska någon och vara älskad tillbaka väger över allt.
Men som jag så ofta konstaterar, det är inte lätt de här ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar