Hemlängtan

Två år gammal bild

Idag saknar jag min familj och framförallt min bror.

Jag älskar Gävle och finns ingen annanstans jag hellre vill bo, men jag hatar att det är så långt "hem". Oftast tänker jag inte direkt på det, pratar så ofta med dem att de känns som de är nära och jag inte tänker på att sakna dem. Men ibland, framförallt om nått hänt så längtar jag hem så det nästan gör ont. Vill ju finnas där för honom/dem när det är nått och när jag inte kan det så känns jag en evighet bort.

Jag är ialla fall inte längre bort än ett telfonsamtal och det är alltid en trygghet både för mig och för dem.