Fick i dagarna veta att en kär barndomsvän till mig har fått cancer.
De har hittat en elakartad hjärntumör hos honom och han ligger nu inlagd för att genomgå en mängd behandlingar. Känns otroligt hemskt att denna fantastiska människa som alltid är så full av energi och glädje, som inte sitter still en halv minut och som pratar konstant. Att denna fina människa ska genomgå allt detta, med sin ringa ålder på 25 år känns fruktansvärt orättvist!
Stundtals känns livet grymt, men det får en att inse hur mycket allting och alla man har omkring sig betyder för en. Så mycket av det man tar förgivet i vanliga fall inser man är det som betyder mest.
Jag vet att du läser detta så därför vill jag påminna dig om att även om jag inte kan vara hos dig på riktigt så är jag med dig i tankarna. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar