Hemma

Efter middagen med V överaskade jag Mari med ett besök.
När jag sedan cyklade hem genom en stad som var våt efter ett lätt vårregn, när luften vad hög och det fanns en svag doft av rostade kaffebönor från Gevalia, riktig Gävle-doft och jag kunde inte annat äv filosofera över denna stad.
Jag kunde aldrig ana att beslutet att flytta hit bara var det första i en rad av jobbiga beslut jag tvingats ta under de nästan fyra år som gått sedan dess. Jag kunde aldrig ana hur den här staden och människorna här har påverkat mig, hur mycket har ändrts och hänt sedan dess, hur jag skulle tappa bort mig själv påvägen och fått pyssla ihop mig igen. Men allt detta har lett fram till den jag är i dag, alla jobbiga val har resuterats i något bra och jag är övertygad om att jag valt rätt i alla vägskäl jag stått, jag är hemma.
För något som jag verkligen inte anade var hur fina, goa, galna och underbara vänner jag skulle finna i den här stan, att min stora kärlek skulle finnas här och (även om jag hoppades innerliggt) att mina "gamla" nära vänner fortfarande finns i mitt liv så starkt och stabilt.