Jag har en hosta som håller mig vaken halva nätterna. Vilket i sin tur gör att jag under dagarna går runt i ett trött dis alternativt är så övertrött att jag skrattar åt allt. Däremellan hostar jag.
Stundtals undrar jag om man kan bli galen av något så banalt som hosta. Just nu tror jag det. Om inte av den i sig så av sömnlösheten.
Älskade, älskade J sover så gott bredvid mig. Jag ser på honom och mitt hjärta svämmar över. Finaste, käraste han. Vad mitt liv skulle vara ofullständigt utan honom. Mitt hjärta svämmar över av kärlek och tillgivenhet.
Men så kommer ett litet stygn av avundsjuka. För att han sover. För att jag vill också sova sådär gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar