en äkta småländsk jul.

det blev jul ändå. trots att jag inte var refo. trots att jag inte fått nån julkänsla så ligger jag nu i föräldrahemmet efter tre intensiva dagar med julfirande med nära och kära. det har varit fint. mycket fint. för trots allt så är det inte mycket som slår känslan jag får när familjen är samlad. det är jul när vi umgås allihop och verkligen tar oss tid för varandra. det är jul och det är fint. det är kärlek.

fredag.

Sitter i skolan. Sitter. Det är mycket sittande nu. Träningen som jag varit så duktig med i höst är bortglömd. Det finns annat som tar överhand. Återigen prioriterar jag sådär knasigt, och tycker inte jag har tid att träna. Så jag struntar i det. Det känns i kroppen ska jag säga. När jag säger till Jonas att jag inte har tid att träna så dra fram ett citat från sina hälsopedagogiska böcker "den som inte har tid att träna idag kommer för eller senare få göra sig tid till att vara sjuk". Sant, så sant. Men ändå. Den där tiden.

Jag skaffar mig lite annat som får mig att må bra istället, goda vänner, roliga kurser, god sömn, ett glas vin och en bit choklad.. Sånt där som jag mår bra av. Det är också hälsa.

Idag ska jag inte heller träna, dock ska jag se till att röja undan en del plugg, ta en tur till duktigaste frisören samt bli bjuden på middag hos finaste Tommy och Joanna.

Hälsa.

julkänsla?

Den här veckan har jag och Elin försökt tvinga fram julkänslan, vi har bakat såväl lussekatter som saffransbullar, julmuffins och småkakor, vi har letat julklappar, pratat om julen och tilloch med ättit IKEAs julbord.

Utan vidare framsteg. Kanske är det för att det är så mycket att göra som tvingar undan den, eller avsaknanden av snö. Jag vet inte. Däremot försöker jag acceptera det faktum att jag om en vecka befinner mig i småland hos mina kära och att det då kommer vara dagen före julafton. Men hur det gick till, eller hur det ska gå till med allt som ska fixas innan, det förstår jag inte. Skolan och jobbet äter upp mig fram tills dess.

December brukar vara min favorit månad på hela året. Den där stämningen och mörkret som värms upp med juleljus, julpyssel och tankar på julklappar till mina nära, det brukar vara det bästa jag vet. I år vägrar känslan infinna sig. Och jag känner mig lite lätt lurad. Min favorittid. Kanske kommer den när jag kommer hem till mor och far, får pyssla omkring där och den här evinnerliga stressen släpper lite. Kanske blir det ingen riktig jul fören jag befinner mig i de smålänska skogarna.

lucia.

Under hela min uppväxt, har jag på luciadagens morgon blivit väckt av min mor som bakat frallor och tänt, vad som då kändes som, hundratals ljus. Sedan kröp vi upp i soffan och tittade på luciatåget på tv. Alltid, alltid, varje lucia morgon. (Bara ett år undantaget då jag själv var med i Vislanda luciatåg) Underbara mamma. Då jag tänder ljus och kryper ner framför tvn saknar jag henne extra, en mörk och stilla december-morgon som denna.

time you enjoy wasting was not wasted.

Kanske sämsta bloggaren. Det erkänner jag. Lätt. De senaste veckorna har varit fullspäckade. Födelsedagsfirande av mig, julmarknad, middagar, utflykter, peppakaksbak och mys när mor och far var på besök - som även ledde till att jag följde med till småland för att spendera några kvällar med finaste, älskade bror, julklappshopping med mor, dagar i Janne och Elaines lägenhet med bushunden Jack som sällskap, jobba och plugg, firande av bästaste svärfar Tomas, besök av en av mitt livs stora kärlekar - Malin, mer julklappsshopping, pyntande och en hel massa, plugg tills sena kvällen blivit till natt, och mycket mycket mer.

Då det skulle bli alldeles för tråkigt att läsa mer om detta än så här, låter jag bilderna i nedan inlägg (+nått eventuellt kommande inlägg) sammanfatta veckorna som gått. Intensiva och stressiga. Men fina. Så fina.

några dagar i södra delen av landet.

1:a adventshelgen.

julmarknad.

ett år.

ett år. ett helt år.
jag saknar dig varje dag.

födelsedagskalas.

höstens ljus.

veckorna på veckorna.

Nu har det blivit sådär igen. Tiden har bara svept förbi utan att jag riktigt vet var den tagit vägen. Eller rättare sagt så har dagarna varit fyllda med så mycket roligt att jag inte rikigt har hunnit stanna upp för att tänka efter. Än mindre vara här.

Jag har i alla fall blivit ett år äldre. Detta har firats på flera sätt, jag har blivit bjuden på middag av Elin W, fått tårta på sängen av Jonas, tagit långfika med Maria, Eva och Nina, ätit på godaste restaurangen med Jonas och Elin I, pratat i timtal i telefon med nära och kära som inte är här, bjudit svärföräldrarna, Ida, Simon och Elin på smörgåstårta och fika, blivit bjuden på bakele av Anna och Maria, fått fina kort och underbara presenter och till helgen kommer mina föräldrar hit.

Dessutom har jag, förutom det vanliga som plugg och jobb, hunnit med att besöka sportbaren Allstar för att se Brynäs och dricka vin, se Breaking Dawn part 1, ha myskväll med Elin och Ida.

Stressiga men riktigt, riktigt fina med riktigt, riktigt fina människor.

Lite kalabalik För alla barns rätt till en familj

Min fantastiska kusin är en av skaparna bakom det unika och underbara företaget Lite kalabalik. De vill skapa här lite kalabalik i den skandinaviska stilen genom små, men ack så betydelsefulla och vackra medel. Jag har sedan tidigare, och många med mig (såväl moderedaktörer, bloggerskor och "kändisar") en förälskelse i deras armband och ringar.

Men det räcker inte med det, för några veckor sedan kom det hem några underbara armband till mig. Inte nog med att de är snygga och piffar upp vilken outfit som helst med sin färgglada enkelhet, de är betydelsefulla som aldrig förr. Lite kalabalik har till SOS Barnbyars förmån skapat dessa. "För alla barns rätt till en familj"-armbanden har SOS Barnbyars färg med två pärlor, i många olika färger, som pryder, en liten och en stor. En färälder och ett barn.

Armbanden finns att köpa på Twifilit och Hemtex.