Elin

Insåg härromdagen att jag har känt Elin i fyra år nu. Fyra år! Det är sjukt. På ett sätt känns det konstigt att de här åren har svept förbi så snabbt, på ett annat sätt kan jag inte komma ihåg en tid då jag inte hade detta yrväder i mitt liv.

Vad jag med säkerhet vet är att jag för alltid kommer vara glad för och tacksam till mitt före detta jobb för att de beordrade oss att arbeta ihop. Vi fann varandra snabbt och när jag gick i genom en uppslitande seperation stod hon där med öppna armar och välkomnade mig in i sitt hem. Samma sak är det varje gång något sker i mitt liv, hon finns alltid där. Hon behöver aldrig säga "det blir bra ska du se" för just där, just då, i hennes sällskap så är det just det - bra.

I en stad utan familj och till början inte många vänner, har hon alltid varit trygghet för mig. Vi har vid flera tillfällen fått höra att vi beter oss/skulle kunna vara systrar. Här finns inga blodsband mellan oss, men nog är hon familj för mig alltid.

Vi är som natt och dag på vissa sätt, vi har olika mål och prioriteringar ibland, men det gör detsamma för kärnan hos oss är densamma. Hur flummigt jag än pratar så möts jag ändå av en instämmande blick och förstående kommentar.

Att jag sedan träffade min kärlek genom henne är ju bara en liten bonus.
Elin, jag säger det inte ofta men jag tror du vet det ändå: Jag älskar dig!