födelsedagskalas.

höstens ljus.

veckorna på veckorna.

Nu har det blivit sådär igen. Tiden har bara svept förbi utan att jag riktigt vet var den tagit vägen. Eller rättare sagt så har dagarna varit fyllda med så mycket roligt att jag inte rikigt har hunnit stanna upp för att tänka efter. Än mindre vara här.

Jag har i alla fall blivit ett år äldre. Detta har firats på flera sätt, jag har blivit bjuden på middag av Elin W, fått tårta på sängen av Jonas, tagit långfika med Maria, Eva och Nina, ätit på godaste restaurangen med Jonas och Elin I, pratat i timtal i telefon med nära och kära som inte är här, bjudit svärföräldrarna, Ida, Simon och Elin på smörgåstårta och fika, blivit bjuden på bakele av Anna och Maria, fått fina kort och underbara presenter och till helgen kommer mina föräldrar hit.

Dessutom har jag, förutom det vanliga som plugg och jobb, hunnit med att besöka sportbaren Allstar för att se Brynäs och dricka vin, se Breaking Dawn part 1, ha myskväll med Elin och Ida.

Stressiga men riktigt, riktigt fina med riktigt, riktigt fina människor.

Lite kalabalik För alla barns rätt till en familj

Min fantastiska kusin är en av skaparna bakom det unika och underbara företaget Lite kalabalik. De vill skapa här lite kalabalik i den skandinaviska stilen genom små, men ack så betydelsefulla och vackra medel. Jag har sedan tidigare, och många med mig (såväl moderedaktörer, bloggerskor och "kändisar") en förälskelse i deras armband och ringar.

Men det räcker inte med det, för några veckor sedan kom det hem några underbara armband till mig. Inte nog med att de är snygga och piffar upp vilken outfit som helst med sin färgglada enkelhet, de är betydelsefulla som aldrig förr. Lite kalabalik har till SOS Barnbyars förmån skapat dessa. "För alla barns rätt till en familj"-armbanden har SOS Barnbyars färg med två pärlor, i många olika färger, som pryder, en liten och en stor. En färälder och ett barn.

Armbanden finns att köpa på Twifilit och Hemtex.

growing older is no excuse for growing up / my b-day

helgen.

IDOL 2011, Läkerol Arena

underbara helg.

Vilken fin helg jag haft! Både jag och J har varit lediga och haft underbart besök. Gott att äta och dricka, kvalitetstid med Mari, Idol med Mari, Buzz-spel med grabbarna, långfrukost, shoppingtur samt fika hos Ruggs.
Efter vi vinkat av dem blev det lunch på Mocca, sedan spel och vin hos oss innan jag och Elin stack till Interpool. Det följde en söndag med träning, plugg och (svär-)farsdag-firande.
Det har varit en underbar helg med underbara människor.
Nu inleds en vecka med plugg, jobb, Twilight-bio och så ryktas det att jag blir äldre undet veckan som kanske ska firas.

att veta vad du vill

är första steget att få det.

fredag.

Fredag kväll. Mari och Richard är i stan. Vi har ätit en god middag. Jag har blivit uppvaktad. Jag har ett par glas vin i kroppen. Jag och älsklingen (läs:mari) är nu på Läkerol Arena för att se Idol. Helgen kan inte inledas bättre!

it does not matter how slow you go as long as you do not stop

De senaste dagarna har jag ägnat mig åt inläsning inför en skrivupppgift. Jag har känt mig väldigt inspirerad inför att sätta igång att skriva, men inte velat börja för tidigt utan få en bred och bra grund att stå på. Idag är dagen D då jag ska börja få ner det på print. Tänkte jag. När jag nu väl sitter här får jag inte fram många ord. Åtminstånde inga vettiga. Plötsligt vet jag inte alls vad jag vill få ut. Mitt tidigare så tydliga mål är som bortblåst. Jag stirrar på mina anteckningar och mina färgglada mind-maps och försöker se vad jag tidare sett. Jag skyller på att jag inte har min egen dator, på de tråkiga datasalarna och andra studenter som inte kan vara tysta. Det är så mycket lättare att skylla på andra.

Ska jag vara helt ärlig, handlar det nog mest om min irritation på att inte få ihop och hinna med allt jag vill. Jag är väldigt myckligt lottad som har den praktiska möjligheten att arbeta samtidigt som jag studerar och framförallt har ett arbete jag trivs så bra med. Men att vara student som arbetar istället för att ta studielån sliter stundtals på mig.
Ibland är det extra svårt att tvinga fram effektivt plugg och idag måste jag få många timmar gjorda idag då jag jobbar två dagar denna vecka. Att jag just nu har jag en sådan hemlängtan, en sådan saknad efter familj och vänner, att jag har lust att släppa allt och sticka till Småland, gör ju inte det hela lättare.
Men en timmes fika med Maria, Nina och Eva gör det. Och jag slås än en gång av hur så lite gör så mycket och kan ge sådan energi.

Alla helgons dag.

Igårkväll åkte jag och Elin upp till kyrkogården och minneslunden för att tända ljus.
Detta var en jobbig dag. Jag tycker alltid det. En vacker, men ack så jobbig. Det är tungt att tänka på de man saknar. Det är tungt att tänka på hur orättvist livet är. Det är tungt att tänka på hur skört allt är. Det är jobbigt att gå vidare.
Trots att många år har passerat sedan vi sa hejdå till farfar, mormor och morbror. Flera år sedan vi förlorade Elin och Johan och snart ett sedan Magnus, (jag kan inte förstå att det är ett år sedan jag stod där med ett ljus i handen och så innerligt önskade att jag skulle slippa tänka på dig i år) så är det fortfarande tungt. Minnena lever kvar och jag hoppas att de alltid kommer göra det. Men med minnena gömmer sig saknaden och det blossar upp som sällan förr på denna dag.
Jag är så tacksam att jag har haft dessa människor i mitt liv. Jag är så lyckligt lottad att jag har fått känna personer så fantastiska att det gör ont när de är borta. Jag är glad att jag känt och älskat dessa personer som är värda att sakna så mycket.
Det är en vacker dag. Det är vackert att tänka på och hedra de man inte längre har i livet. Det är vackert att ägna ett ögonblick åt att tänka på att livet är skört för att ögonblicket senare bli så väldigt tacksam för det man har. Det är vackert att sakna. Men samtidigt är det tungt.
Idag ler jag över de vackra minnena och saknar så jag får tårar i ögonen. Precis som det ska vara.
Underbara släkt, fantastiska vänner. Ni finns alltid med mig, minnena med er vårdar jag ömt. Jag älskar er.

det är dyrt att leva

men i priset ingår

en resa runt solen

varje år.

fredag.

Jag kom till skolan efter ett träningspass där Simon kört slut på mina muskler så jag knappt orkade hålla pennan, mötte min räddande ängel Sara som tog mig bort från mig från mörka datasalen och vi stack istället till stan för en frukost/lunch-bok-reflektions-stund. Mycket givande och roligt.

När jag kom tillbaka till skolan gick allt mycket bättre, nu närmar sig klockan 14 och jag sitter sedan nån timme åter vid datorn. Tydligen är det halvdag för de som arbetar, (sånt vet vi studenter knappt hur det stavas) vilket betyder att cafet är stängt och min kaffe-nerv håller på att få ett nervöst sammanbrott. haha. Jag ska klara en timme eller två till, sedan bör min kursportfölj vara klar och jag tar heeelg (läs: ledigt från skolan två dagar, varav en jobbdag. så kanske vet jag knappt hur det stavas heller). Men först blir det en tripp till Heby och Jonas kusiner.

torsdag.

Även idag började vi dagen på gymmet, nu när jag börjar komma in i rutinerna måste jag erkänna att det är otroligt skönt med morgonträning. Därefter blev det ytterliggare en långdag i skolans datasal och fick både en uppgift klar och nästa påbörjad. Jag känner att jag har ett flyt med skoluppgifterna just nu som jag inte sett på länge och jag kunde med gott samvete sticka hem till Elin med en kasse frukt, göra fruktsallad och inte resa mig ur hennes soffa på hela kvällen.

jag är hellre unik än normal.

Jag var igår på en fantastiskt bra föreläsning Armlös, benlös men inte hopplös. Trots att jag är student, har varit det i fyra år och har föreläsningar som en stor del av vardagen, måste jag söga att det är sällan jag sitter på en föreläsning som man inte vill ska ta slut. Här upplevde jag dock detta.

Det var en föreläsning om att göra det omöjliga möjligt, att man behöver våga för att vinna, att våga gå sin egen väg, att se sina styrkor och genom det hitta lösningsfokus istället för problemfokus, att det är okej att tappa fotfästen för ett slag samt hur stark tankens kraft egentligen är. Det låter som klichér men Mikael Andersson visade på ett inspirerande sätt att det inte bara behöver vara det.

försök inte överträffa föregångarna

försök bara överträffa dig själv.

onsdag.

Onsdag och jag är fortfarande utan dator. Slutsatsen är enkel: jag sitter i högskolans datasal och skriver på min inlämningsuppgift som jag hoppas på att få in i morgon förmiddag. Känner dock att jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig vidare. Istället bläddar jag igenom bilder i telefonen och hamnade här.

Igår stod hockey på schemat, Lakers var i stan och före matchen sa jag att jag inte visste vilket lag jag höll på. Som Gävlebo är det svårt att göra annat än heja på Brynäs när man sitter i deras hemmaarena, men Växjö är ju Växjö.
När matchen dragit igång så rådde det inga tvivel om vilka jag ville skulle vinna. Växjö är ju Växjö. Det var en lätt surealistisk känsla att sitta i Läkerolen och se Växjö Lakers där. Det är nu många år sedan jag såg dem live och de hade då ännu inte tagit sig upp i allsvenskan. Tyvärr fick jag istället se Brynäs vinna. Men det var roligt att vara där.

Brynäs IF - Växjö Lakers

lördag.

Jag, Jonas och Simon har inlett operation "komma i form", vilket innebär morgonbesök på gymmet före skola/jobb. Förra veckan avklarade vi fem sådana pass och det firade vi på lördagen med lång frukost efter gymmet på ett cafe i stan. Mycket mysig stämning, långa diskussioner och underbart god frukost. Vardagslyx när den är som bäst. Sen åkte jag till jobbet, det var också mysigt - lönsingshelg och allt.

fredagskväll.