jag är hellre unik än normal.

Jag var igår på en fantastiskt bra föreläsning Armlös, benlös men inte hopplös. Trots att jag är student, har varit det i fyra år och har föreläsningar som en stor del av vardagen, måste jag söga att det är sällan jag sitter på en föreläsning som man inte vill ska ta slut. Här upplevde jag dock detta.

Det var en föreläsning om att göra det omöjliga möjligt, att man behöver våga för att vinna, att våga gå sin egen väg, att se sina styrkor och genom det hitta lösningsfokus istället för problemfokus, att det är okej att tappa fotfästen för ett slag samt hur stark tankens kraft egentligen är. Det låter som klichér men Mikael Andersson visade på ett inspirerande sätt att det inte bara behöver vara det.