jag vet vart jag ska. men jag vet inte hur.

Jag har en stor lycka i livet. Okej, jag har flera stora lyckor (säger man så?) i livet, men just nu menar jag en specifik. Jag har en sak som är ganska få förunnat. Det är en sak som gör mig stark och lycklig.
Jag vet vad jag vill här i livet. Inte så att jag har en plan för hur jag ska leva mitt liv. Inte alls. Inte på långa vägar. Däremot vet jag var jag vill göra en stor del av det. Jag vet var jag vill arbeta, var jag vill tillbringa sådär en tredjedel av mitt liv i närmare 40års tid. (jag vet att jag vill det just nu i alla fall) Jag vill jobba i skolan. Jag vill vara en person som hjälper och stöttar, som ger unga människor de verktyg de behöver för att i sin tur kunna uppfylla sina drömmar, vad de nu än kan vara.
Jag vill, jag vill, jag vill! Och jag ska, som jag ska! Jag får ett lyckorus efter vissa föreläsningar och nästan alltid efter ett vik på en skola. Verkligen alltid efter en dag på min praktikskola. Jag älskar det här! Detta är verkligen en stor lycka i livet, jag vet vad jag vill. Jag vet var jag ska. Jag har min dröm. Och jag håller på att uppfylla den.

Dock vill jag lite för mycket ibland. Jag vill detta så mycket att jag är rädd att aldrig känna mig nöjd. Inom mig bor en liten perfektionist, inte i alla lägen, men i de lägen där det rör andra människor. Jag vill vara så bra som bara är möjligt på mitt blivande yrke. Jag vill, jag vill, jag vill! Och jag ska, som jag ska vara bra på mitt yrke. Det finns en välsingnelse och en förbannelse i detta, precis som det gör i hela yrket. Som lärare blir man aldrig färdigutbildad, det kommer ständigt nya rön att sätta sig in i, man behöver hela tiden utvecklas och kommer ofta ställas inför nya, oväntade utmaningar. Detta är en oerhört stor fördel för yrket enligt mig, jag skulle bli alltför utråkad i ett yrke där man är klar, helt färdigutbildad och där man inte ställs för utmaningar. Men som min handledare påmint mig om många gånger, det kan bli för mycket av det goda om man inte sätter gränser.

Nu sitter jag här och funderar över vilka kurser jag ska söka till hösten, jag vill ju så mycket. Men jag har redan läst så mycket extra att jag aldrig kommer bli klar om jag fortsätter så här. Och jag vill ju bli klar, jag vill ju ut i verkligheten!
Men inte riktigt än. Än kan jag inte allt jag vill kunna. Frågan jag ställer mig själv nu är om jag någonsin kommer tycka det. Antagligen inte. Det är ju därför jag vill ha ett sådant yrke som detta.

Jag vet vart jag ska. Men jag vet inte hur. Än.
Men jag vill, jag vill, jag vill. Och jag ska, som jag ska!