miiemarie.blogspot.com

Man tror att man kommit över ngt, att man har slutat vara ledsen eller rädd, så helt plötsligt är man där igen.

Ikväll skulle jag gå och kika på när J spelade match (med början 20.45 - mkt dum tid eftersom jag skulle se desperata hemmafruar innan) runt 22-tiden. Halvmörkt var det, men jag tänkte inte så mkt på det, fören jag går på gångbanan där jag i höstas blev rånad.
Jag fick nästintill panik och inbillade mig att det var någon efter mig. Tänkte därför gena över gräsmattan istället - halvspringandes - vilket resulterar i att jag snubblar och faller raklång på marken. Fick såna hemska tillbakablickar från i höstas och blev så jäkla rädd och kände paniken välla upp i bröstet.
Jag var sååå nära att vända och gå hem igen, men tänkte Nej, det är inget farligt, jag ska komma över det här och gick vidare mot fotbollsplan. Även om denna bara var några hundra meter bort så är jag stolt över mig själv.

Rädslan är väl ngt som kommer komma ifatt mig då och då, men man kan för det inte låta den ta övertag. Det är klart jag tänker mig för men man kan inte gå runt och vara rädd heller.