En tomhet som på ett ögonblick byts mot glädje och tacksamhet

”Ida kramar mig och säger ”Det blir bra Marie, ni fixar det här”, jag släpper taget om henne och Elin faller i mina armar, jag kramar henne för säkert femte gången på ett par minuter. Ingen av oss säger nått, vet inte vad vi ska säga, vi har sagt allt och orden är överflödiga. Kramar om henne hårt och tittar därefter efter Jonas.

Ser honom knappt för ögonen är så fulla av tårar. Kramar honom hårt, så hårt, och tårarna strömmar nerför mina kinder. Jag som aldrig vill sluta krama honom vet att när jag nu släpper taget om honom så kommer han, Elin och de andra vända sig om och gå därifrån.

Gå bort från mig och det kommer att dröja alltför länge innan jag får se dem igen. Gå mot ett plan som ska ta dem till Sidney och en underbar resa.
Jag tittar på Jonas mellan tårarna, han viskar i mitt öra så vänder han sig bort och det känns som hjärtat brister”
….

Jag vaknade med ett ryck, ögonen fulla av tårar med drömmen i färskt minne och känner en oändlig tomhet i bröstet.
Så inser jag att jag har J brevid mig, han ligger tätt intill med armen om min midja. Min fina, underbara, älskade Jonas, han är hos mig. Tomheten utbytes på ett ögonblick mot värme och kärlek.

Men det var inte bara en dröm - det var ett minne. För ett år sedan, idag, var det verklighet. Antagligen därför jag drömde om det inatt.
De åkte till Australien och jag visste jag inte hur jag skulle klara mig utan dem. Jonas blev där i nästan sju månader och Elin i närmare nio och nu är de hemma sedan ett tag igen.
Efter har vaknat i natt hade jag svårt att somna om utan låg och tänkte en massa.
Jag insåg att jag känner en så stor tacksamhet och glädje för så mkt. För att de har varit iväg, de har haft det så himla bra och nu är hemma igen, för att trots tid och avstånd så är våra relationer desamma som innan de åkte. De här två är några av de finaste och mest betydelsefulla människor i mitt liv.
Jag känner en enorm glädje att veta att mitt och Jonas förhållande klarat det här får mig än mer att inse hur bra vi är – hur starka vi är.
Glädjen att veta att min och Elins vänskap är så stor att det inte känns som hon varit borta när hon kom hem får mig att inse vad riktig vänskap är. Glädjen att veta att jag har Mari, Malin och Mia som stöttar när jag mår dåligt, får mig att inse att ni är de bästa vänner någon nånsin kan önska sig.
Glädjen att veta att jag dessutom har familj(-er) (min egen fantastiska familj, men även Lillan, Tomas och Janet) som finns där, ställer upp och bryr sig när det är något får mig att inse att jag skulle klara vad som helst med så många underbara människor i mitt liv.

Så ett stort tack till er allihopa!