Höjning av studiemedel långt borta och omöjliggörande av bostadsbidrag för studenter.

Om ni börjar disskutera skola eller politik med mig och jag kan prata på hur länge som hellst, jag har mkt åsikter och känner ett intresse av detta. Dock är det något som jag har valt att inte prata så mkt om här. Men idag så gör jag det trots allt....

Regeringen har tillsatt en kommitté Studiesociala kommittén. Som har undersökt hur dagens studiemedelsysten fungerar. Denna utredning har idag lämnas över till högskoleministern Lars Leijonborg och det har även dag presenterats ett förslag som rör vår, studenters, ekonomi.

För idag presenterades nämnligen ett förslag som innebär blandannat en höjning av studiemedlen med 400 kr i månaden. Jätte bra, är första tanken! Sedan tänker man efter. Hur stor del av dessa kommer vara bidrag och hur mkt kommer vara lån? Vid större låndel innebär det endast just det - att man tar mer lån och därmed får större studieskuld som sedan skall betalas tillbaka. Som det ser ut nu kommer dessutom hyran att höjas med 7 % nästa år så med det och andra prishöjningar är de "extra" 400 kronorna snabbt uppkäkade.
Läste lite till om och fann då att vår högskoleminister tror att denna höjning kommer dröja.

Nästa del av förslaget ännu sämre. De vill nämnligen att bostadsbidraget ska i framtiden bli nästan helt otillgängligt för studenter.
Tanken är så vacker som att istället för att som idag räkna 80% av studiebidraget som inkomst när man söker bostadsbidrag ska studiemedlen i framtiden räknas som 140%. Plötsligt kommer man snabbt vara uppe i en inkomst som inte beviljar bidrag. Man får dessutom studiemedel under årets 10 månader och under sommaren är man tvungen att jobba eller ta sommarkurser (och därmed få studiemedel) - detta kommer det inte finnas utrymme till alls. Så frågan är vad man ska leva av under sommarmånaderna, framförallt som att många har 12 månaders hyra.

Om förslaget går egenom kommer staten spara 90 miljoner vilket såklart är jätte bra! Men på vilkas bekostnad? De som har det sämst! En student lever redan i dag under existensminimum. De som studerar i de stora universitetsstäderna har hutlösa hyror och man har där inte en möjlighet att klara hyran med endast studiemedel.
Det är väl inte meningen att man ska "nöja" sig med att plugga en utbildning som finns på ens hemort, bara för att man ska kunna bo hemma hos mamma och pappa tills man är 25-30 år..?

Personligen är jag inte i nuläget drabbad av detta, jag tar inget bostadsbidrag och bara halvt lån då jag under hela min studietid jobbat så pass mkt extra så jag klarar mig på detta. Men jag tycker det här föslaget är hemskt!
För oss som bor i en stad med relativt låga hyror, så klarar man sig på sitt studiemedel, man klarar sig utan problem.. Men så fort man vill göra ngt extra - gå ut en kväll, ta en fika på stan, köpa ett par nya skor åka och så vidare är detta pengar som tas på bekostnad av ngt annat. För vi har samma kostnader som alla andra, studentbostäderna är det inte billigare hyra på och vi ska dessutom lägga ut tusentals kronor varje termin på kurslitteratur.
Jag har enorm tur som har ett extra jobb så jag kan leva som jag gör, men det är inte alla som har den möjligheten. Man kan heller inte jobba hur mkt som hellst för att plugga innebär mer än ett heltids jobb. Sedan jag började studera är det inte många veckor jag pluggat endast 40 timmar/ veckan utan långt mkt mer.

Självklart är detta en stor utgift som går att spara in på, men vill vi inte ha ett samhälle där man stöttar och uppmuntrar till akademisk kunskap..? Detta är en viktig gundsten för ett välfärdssamhälle.

För mer info:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1500918&lid=senasteNytt_275216&lpos=rubrik_1500918
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1496430&from=rss
http://www.aftonbladet.se/temahogskola/article4774609.ab
http://www.sou.gov.se/studiesocial/